Myr-OS
I måndags hade vi Myr-OS, vilket var väldigt roligt. Vi sprang iväg till den närmaste mossen och där berättade ledarna att vi skulle tävla i fem grenar; längdhopp, höjdhopp, tresteg, 100 meter och 400 meter. Jag kunde tyvärr inte vara med på 100- och 400- meter eftersom jag har fått ont i halsen igen, men Kajsa kom två i hundra meter, så hon försvarade Falun. I längdhopp sjönk jag ner så långt med benen att en av våra ledare fick dra upp mig...
---
Efter att vi hade kört alla grenarna frös jag så mycket att jag tappade känseln i fötterna, så det var bara att skynda sig till stugorna och ta en kokhet dusch. Det var inte skönt att värma upp fötterna, men väldigt härligt att vara varm och äta en supergod lunch.
---
För övrigt har vi börjat planera inför konfirmationen. Det är kul, men man känner att lägret börjar ta slut nu, någonting som inte känns lika kul. Det är så härliga personer här, och allting vi gör är så kul, man vill inte att det ska ta slut.
Vandring
I torsdags hade vi först en träning i två timmar, innan vi packade väskorna för att gå cirka 12 km. Det var väldigt jobbigt, även om ryggsäckarna inte alls var så stora.När vi kom fram åt vi middag, bestående av korv med bröd och potatissalad, och satte ihop tälten. Innan vi gick och lade oss satt vi lite vid lägerelden och gjorde charader och sjöng.
---
Idag, alltså under fredagen, fortsatte vi att gå direkt efter frukosten. Vi gick inte särskilt långt, men jag var trött redan innan vi började gå, och så gick vi ganska fort, så det var ändå jobbigt. Men det var kul, och på slutet var det en fantastisk utsikt. Tyvär glömde jag kameran i stugorna.
---
Nu har vi precis kommit hem från midsommarfirandet i Sälen, och sitter och kollar på en sorjlig film. Känner mig härligt trött och ser fram emot att grilla ikväll.
Sol och bad!
Idag var första gången vi fick se solen i mer än 5 minuter. Vi hade konfaläsningen ute idag, vilket var väldigt cosy. Vi satt alla 27 konfirmander på två picknickfiltar och skrev i våra böcker som vi har fått så att vi kan skriva ner tankar med mera i.
---
Efter maten berättade ledarna att vi skulle bada på Experium, ett badhus nedanför våra stugor. I badhuset fanns det en jätterolig rutschkana, där man åkte med en åkring. Första gångerna skrek jag jättehögt, för det var väldigt läskigt, men sista gångerna var det bara härligt. Det var nästan lika bra som utepoolen. Den var väldigt varm och bubblig :)
---
Maten här är jättegod! Frida har superbra koll på alla allergier också, vilket är ett stort plus för mig! Jag fick till och med en egen bakelse med marsipanros och allt, när de andra fick tårta. Det enda hon har gjort som inte var underbart var en shot med massa vitlök och citron i. Den var superäcklig, och alla mådde lite illa efteråt. Men hon gjorde den bara för att vi inte ska bli sjuka.
Vi lever. Nästan.
Nu har varken jag eller Emma skrivit på länge, men vi gör saker hela tiden. Och det är så kul! I söndags, till exempel, vandrade vi alla upp på fjället med foliehattar på huvudet. Och när vi nått toppen på berget började det regna, och vi fick stora plastpåsar att sätta på oss. Sedan vandrade vi vidare på skrå över fjället, tills vi skådade den mäktiga snö vi skulle fara ned för. För vi skulle ha tävling och åka på de plastpåsar vi blivit tilldelade, för att sedan ha smärtor i rumpmuskler och svanskotor ett antal timmar frammåt.
---
Konfirmationsläsningen är bra. Vi gör mycket övningar, och läser inte endast ur bibeln. Fast, det gör vi såklart också, men det är mest små verser som Båt-Lena kopplar ihop med övningarna. Jag tycker att man får en bra syn på kristendomen, för Lena pratar inte så högtravande och hon är så vardaglig. Det blir inte så jobbigt seriöst, fast ändå seriöst. Ni kanske fattar, eller inte. Men det är väldigt bra. Vi har fått biblar som har pärmar som är gjorda av gummipärmar. I dom finns det mycket förklaringar och markeringar som förtydligar och ställer frågor så man förstår lättare.
---
Träningarna och det intensiva schemat sliter lite på en. Eller ganska mycket, men det det är väldigt kul här och vi har bra sammanhållning. Nu får Emma skriva.
Äntligen börjar lägret!
Det är alltid lika kul att börja läger med förkylning, och det är just därför jag alltid gör det. När Kajsa sprang sprinten i tisdags fick jag gå en runda med Malin, en av våra ledare... Men det var faktiskt okej, vi gick och pratade lite, och hejade på de som sprang förbi.
--
I onsdags gick jag Ronja, och Sara en orienteringsrunda, för de kände sig också lite sjuka. Det gick ganska bra för oss, tills typ kontroll åtta, då vi gick för mycket åt vänster och missade kontrollen fast att vi gick. Men så kan det gå ibland, och alla kände att vi inte koncetrerade oss så mycket.
--
Idag känner jag mig bättre, så nu kanske jag kan jogga i alla fall. Vi ska springa på fjället, och det ska bli kul, men är för tillfället ganska nervös. Tänk om man springer bort sig hellt och hållet!
Framme och placerad
Då jag kom till järnvägsstationen, där vi skulle träffas klockan ett, var redan dom flesta där, vilket var cirkus tjugosex stycken andra ungdomar och sex stycken ledare. Dom lekte någon namnlek, som var i princip omöjlig att komma in i, då jag kunde ungefär fyra, fem namn. Efter ett tag gick vi i alla fall till YA-gymnasiet för att äta lunch, som bestod av vårrullar med ris och sötsur sås.
--
Sedan var det dags för första träningen på hela konfirmationslägret. Då återstår endast en sisådär arton träningar till! Vi sprang herrarnas C-kval sprintbana på 3,3 km, och i den tunga, fuktiga luften var det riktigt jobbigt. Som tur var så väntade vattenmelon vid bussen (wohoo!). Vi duschade och sedan begav vi oss mot Sälen, och blev tilldelade två pysselpapper per två personer, där man bland annat skulle göra finn fem fel på karta, para ihop rätt deltagare med rätt orienteringsklubb, skriva en orienteringsklubb från varje landskap, para ihop svenska ordspråk med rätt förklaring som stod på jättesvår svenska och lösa ett sudoku där siffrorna istället var definitionstecken. Detta tog upp den mesta av tiden, kan jag säga, och det gick fort att komma upp till Sälen. Vid ankomsten gick vi direkt till vår privata(:P)resturang, där vår kock, Frida Emanuelsson, lagat kycklingwok med nudlar. Sedan sov nog vi alla gott i våra stora stugor, där vi bor cirka 10 stycken i varje.
--
Idag var det uppstigning vid klockan halv åtta, frukost vid åtta och ivägåkning till träning vid nio. Fast så blev det inte. Våran präst, Båt Lena, ville prata med oss, så vi kom iväg vid ungefär tjugo i tio. Av Lena fick vi en bok som alla ska skriva i varje morgon. Vi får skriva vad vi vill, men jag tror att man ska hålla sig inom lägerområdet. Men sedan begav vi oss till träningen i Myrflodammen, som var av disciplinen medeldistans.
--
Det var en riktigt bra träning, med mycket mossar, men också ett par, tre sträckor som var endast brunbild naturligt. Under de första sträckorna var jag inte så bra koncentrerad, och då bommade jag jättemycket på ettan, tvåan och trean, men resten av kontrollerna spikade jag. Vi var tvugna att springa genom en svinkall bred bäck för att komma vidare på banan, och det var oundvikligt. Men den var inte så djup som tur var :)
--
Efter träningen åkte vi direkt till resturangen, där vi fick pasta carbonara. Det var jättegott och välbehövligt efter träningen. Sedan hade vi cirka en timma på oss att duscha och ta oss ner till resturagen igen för att åka till fjällkyrkan för kvällsgudstjänst. Det var en bra gudtjänst, för den var lagom lång och Lena var bra på att prata till oss så att vi förstod. Typ. Gudstjänsten handlade om dop, och varför man döper sig.
EM sprint kvalbanan
Medeldistansbanan i Myrflodammen
Nu ska vi snart gå och lägga oss, och i morgon ska vi springa långdistans på fjället.
Packning
Nu har jag också börjat packa. Fast man tar den största resväskan får aldrig allting plats! Det gäller att verkligen pressa ner allting, och det är ännu svårare att få ner allt när man ska hem igen. Om man tar en till väska får i och för sig (förhoppningsvis) allting plats, men med tre väskor blir det så svårt att bära.
Nej, att packa är inte riktigt min grej. Särskillt när man bor på ovanvåningen, och alla saker är i källaren. Jaja, man får motion i alla fall :)
En annan sak jag kom att tänka på är hur gammal man är i himmlen, är man så gammal som man är när man dör, eller blir man ung igen? Kommer man ens till himmlen? Det är något som vi får fråga Båt Lena :)
Kajsa
Jag insåg just, när Emma skrev inlägget, att mitt inlägg kommer att se ungefär likadant ut. Men vi har ju i princip samma fritidsintressen, och vi går i samma klass.
Jag ska också börja nian till hösten, på Montessoriskolan. Däremot är jag ett Montessoribarn från grunden. Jag gick på Montessoridagis, med många av dom som går i min klass i dag, och jag har ända sedan förskolan haft samma klass som nu. Förutom Emma och en till tjej, som heter Ida, som började i våran klass i sexan. Är det inte jobbigt att gå i samma klass med samma personer hela sin grundskoletid? Nej, jag tycker inte det. Det kanske verkar jobbigt, och har varit jobbigt ibland, men för det mesta är det inte jobbigt. Vi har som klass förändrats mycket under åren och sammanhållningen blir bara bättre.
På fritiden spelar jag suzukifiol, vilket jag har gjort i snart elva år. På vintrarna tränar jag, precis som Emma, längdskidor i Falu IK. Men det är bara för att hålla igång under vintern. Jag kan inte riktigt påstå att jag är en sjärna inom denna idrott, i jämförelse med många andra i min grupp... Men sedan satsar jag ju inte på det heller ;)
Orienterat har jag gjort så länge jag an minnas. Pappa orienterade när han var liten, och fortsatte med det, så jag är född in i orieteringen, ungefär. Jag hade typ inget val. Fast det blev ju bra! Det är ju jättekul!
Orienteringen och fiolspelandet tar upp ganska mycket tid av mitt liv, och sen så har jag ju skolarbete att göra också, så ibland kan det bli ganska stressigt. Men inte nu, för nu har vi fått sommarlov!!!
Emma
Jag ska börja nian i höst, men får vänta ända till oktober innan jag fyller 15. Jag går på Montessoriskolan här i Falun och trivs väldigt bra. Innan gick jag på Slättaskolan men bytte i 6:an eftersom Slätta bara är en lågstadieskola. På vintrarna tränar jag längdskidor, men det är mest för att behålla konditionen under vintern. Orientering började jag med i förskolan, men slutade ganska snabbt när jag kom in på en ridskola. Det var inte föränn i 7:an som jag började igen, och tycker nu att det är superkul.
Let's start to packa!
Det känns alltid lika jobbigt när man ska packa, även om jag bara ska packa till idrotten. Det är så tråkigt, men det är så skönt när man har gjort det. Fast, det är ju såklart roligt, eller roligare, att packa till konfalägret. Då känns det verkligen att det är nära :)
Tom säng=ingenting packat. Alls.
Wohoo! Känslan. Den härliga känslan när man packat klart. Amazing.
På tisdag börjar det, och hela lägret startar faktiskt här i Falun. Alla ska samlas på stationen och sedan ska vi äta lunch. Vart vet jag inte :P Men sedan ska vi springa en av sprintkvalbanorna från EM, och efter det åker vi i buss till Sälen och resten av lägret!
En blogg om konfirmation
Vi heter Kajsa Mattsson och Emma Forsberg, och till hösten ska vi börja i nian. I sommar ska vi konfirmera oss i Sälen, men innan dess vänta ett tre veckor långt konfaläger med mycket orienteringsträning, då det är ett orienteringskonfirmationsläger. Här kommer vi att skriva om alla upplevelser och intryck vi får av religionen, alla människor, hur träningarna är och vad vi gör, föutom att träna, äta och läsa för prästen. Den 2 juli konfirmeras vi i Transtrand kyrka av prästen Båt Lena Ekman.
